Tågluffa

Efter en tågluff med InterRail i Europa samlade vi på oss en hel del erfarenheter om hur man tågluffar på ett bra sätt. Jag tänkte därför tipsa framtida tågluffare om saker man bör tänka på och bra destinationer.

Först och främst – systemet med InterRail är inte helt perfekt, och hur resandet fungerar skiljer sig en hel del mellan olika länder. Har man ett InterRail-kort behandlas man av biljettsystemen som en tredje klassens resenär, man bör därför alltid boka plats minst en dag i förväg på de tåg där platsreservation är obligatorisk. Jag tror det fungerar så att det endast finns ett mindre antal förbestämda platser för de som åker med InterRail, och är dessa upptagna eller om de flesta platserna bokas av vanliga resenärer kan man få betala rätt så mycket för sin biljett (normalpris utan InterRail, kanske?).

För övrigt är det avsevärt dyrare att boka en utrikesbiljett, dvs en resa med tåg från punkt A i utlandet (sett från landet man bokar) till punkt B i utlandet. Bättre är att bara boka resan över gränsen om möjligt, och sedan boka nästa resa när man är i destinationslandet. Kanske inte en perfekt förklaring.

Vi åkte med en 22-dagars InterRail-biljett med obegränsat antal resor, vilket var ett bra alternativ. Lagom lång resa, och såvida man inte planerar att stanna ganska länge på några få ställen är det bra att kunna resa obegränsat – prisskillnaden är inte så stor.

Vår resa påbörjades med att åka från Malmö till Köpenhamn, och därefter till Köln. Vi hade lite otur med bokningen i Köln, och fick vänta där en halv dag på snabbtåget (Thalys) som skulle ta oss till Paris. Praktiskt att åka snabbtåg, men platsreservation på det tåget kostar lika mycket som för liggvagn i nattåg. Det är alltså en fördel att boka i förväg.

Att åka inom Frankrike var tokbilligt (om vi inte jämför med länder där det är gratis), kostar några få euro att boka plats och det är obligatoriskt, tror jag. Tågen i Frankrike verkar vara rätt så snabba och bekväma. Lite svårt att kommunicera med stationspersonalen, men inte alltför illa. I Italien däremot, kunde den personal vi träffade inte ett ord engelska, vilket gör det svårt att boka biljetter. Där var det också generellt sämre tågstandard. Ska man åka till Italien, i alla fall om man vill vara i en stad, bör man enligt mig åka när det inte är så varmt. I början av maj var det förbaskat varmt, och inte särskilt behagligt att pressa sig fram bland turistsjoken för att försöka skymta attraktionerna.

Efter Italien åkte vi till Bern i Schweiz, och jag fick intrycket av att Schweiz generellt är ett turistvänligt land där det finns mycket att se och göra. Utövande av extremsporter passar perfekt, och det finns många olika utflykter man kan göra till bergstopparna. Vi åkte till exempel linbana upp till en av topparna, och 48-gradigt lutande kugghjulståg ner därifrån (bergstoppen låg i närheten av Luzern).

Resan gick vidare genom östligare delar av Europa, men det får vi ta en annan gång.