Pearls
Fotnoter eller fotnötter?
Så här i uppsatstider bör det påpekas att det självklart heter fotnoter och INTE fotnötter. Fotnötter är bara en skämtsam benämning på det hela. En not – flera noter, en fotnot – flera fotnoter. Det tål att sägas tusen gånger till.
För den som fortfarande tvivlar finns det listat svart på vitt i Svenska Akademiens ordlista, trettonde upplagan.
För andra källor, kolla till exempel SvD:s språkspalt eller Wikipedia.
Google easter egg – Elmer Fudd search interface
Or whatever you’d call it. Anyway, I found it funny that you can adjust the Google search settings so that the search interface and hints are shown in the language of Elmer Fudd, the character from Looney Tunes. He has a speech disorder, so the normal “Advanced Search” becomes “Advanced seawch” and if you to the settings page, you will see sentences such as “wif at weast one of de wowds.” Also, “Search” will be replaced by “Hunt” and “hits” by “wabbits.”
So in order to do this on the whole rather useless adjustment, go to the Google search page, then hit “Search settings” in the upper right corner of the page, then choose “Elmer Fudd” as interface language instead of the current one.
Tågluffa
Efter en tågluff med InterRail i Europa samlade vi på oss en hel del erfarenheter om hur man tågluffar på ett bra sätt. Jag tänkte därför tipsa framtida tågluffare om saker man bör tänka på och bra destinationer.
Först och främst – systemet med InterRail är inte helt perfekt, och hur resandet fungerar skiljer sig en hel del mellan olika länder. Har man ett InterRail-kort behandlas man av biljettsystemen som en tredje klassens resenär, man bör därför alltid boka plats minst en dag i förväg på de tåg där platsreservation är obligatorisk. Jag tror det fungerar så att det endast finns ett mindre antal förbestämda platser för de som åker med InterRail, och är dessa upptagna eller om de flesta platserna bokas av vanliga resenärer kan man få betala rätt så mycket för sin biljett (normalpris utan InterRail, kanske?).
För övrigt är det avsevärt dyrare att boka en utrikesbiljett, dvs en resa med tåg från punkt A i utlandet (sett från landet man bokar) till punkt B i utlandet. Bättre är att bara boka resan över gränsen om möjligt, och sedan boka nästa resa när man är i destinationslandet. Kanske inte en perfekt förklaring.
Vi åkte med en 22-dagars InterRail-biljett med obegränsat antal resor, vilket var ett bra alternativ. Lagom lång resa, och såvida man inte planerar att stanna ganska länge på några få ställen är det bra att kunna resa obegränsat – prisskillnaden är inte så stor.
Vår resa påbörjades med att åka från Malmö till Köpenhamn, och därefter till Köln. Vi hade lite otur med bokningen i Köln, och fick vänta där en halv dag på snabbtåget (Thalys) som skulle ta oss till Paris. Praktiskt att åka snabbtåg, men platsreservation på det tåget kostar lika mycket som för liggvagn i nattåg. Det är alltså en fördel att boka i förväg.
Att åka inom Frankrike var tokbilligt (om vi inte jämför med länder där det är gratis), kostar några få euro att boka plats och det är obligatoriskt, tror jag. Tågen i Frankrike verkar vara rätt så snabba och bekväma. Lite svårt att kommunicera med stationspersonalen, men inte alltför illa. I Italien däremot, kunde den personal vi träffade inte ett ord engelska, vilket gör det svårt att boka biljetter. Där var det också generellt sämre tågstandard. Ska man åka till Italien, i alla fall om man vill vara i en stad, bör man enligt mig åka när det inte är så varmt. I början av maj var det förbaskat varmt, och inte särskilt behagligt att pressa sig fram bland turistsjoken för att försöka skymta attraktionerna.
Efter Italien åkte vi till Bern i Schweiz, och jag fick intrycket av att Schweiz generellt är ett turistvänligt land där det finns mycket att se och göra. Utövande av extremsporter passar perfekt, och det finns många olika utflykter man kan göra till bergstopparna. Vi åkte till exempel linbana upp till en av topparna, och 48-gradigt lutande kugghjulståg ner därifrån (bergstoppen låg i närheten av Luzern).
Resan gick vidare genom östligare delar av Europa, men det får vi ta en annan gång.
Kreation
Se och häpna! Och jag fick en trea i Visual Arts, löjligt! Och de här bilderna har jag ritat i ett program på min iPod som bara har totalt tio färger och tre olika penselstorlekar, inget annat.
Once and for all: copying or file-sharing is not in any way equivalent to stealing. The debate has been flaming for a while now on forums despite the answer being obvious to any reasonably sensible person.
Just for the sake of rigour, let’s examine the statement first. Why is it relevant to the file-sharing debate? Of course, it’s not relevant at all – if you think something is bad, do you have to apply to the label of theft to it in order for it to truly be some kind of wrong-doing? No, stupid. If you want to say that copyright infringement is wrong, then do it, but go on to say that the same act is actually also theft and you will prove yourself incapable of grasping the simplest of concepts (which is the telling characteristic of a fool). With that cleared up, let’s go on to explain why file-sharing is not theft.
Theft is the act of stealing property, with the intent of permanently depriving the owner of that same property.
If somebody is file-sharing, and let’s say for the sake of the discussion that the file being shared is protected by copyright, the person availing of the file being shared is only making an almost exactly perfect copy, while the original owner is never deprived of the file. Thus file-sharing does not in any way include theft.
All this says nothing whatsoever on whether copyright-infringement piracy is morally acceptable or not, it’s just intended to take the focus away from the false simile of theft.
Polisförhör
Idag kom farbror polisen och knackade på. Han ville fråga några frågor om vad jag hade för mig igår, om jag kände offret och om jag har hört eller sett något misstänkt fordon.
Jag undkom finkan med en hårsmån, och lyckades heller inte ge någon som helst värdefull information. När poliser går och knackar dörr känns det inte som de har särskilt mycket att gå på.
Uppenbarligen var det någon som sköts som en del av lite pågående droggängsgruff. Offret avrättades offentligt, på en bar, helt enligt seden i Dublin. Men man ska inte låta sig slås ner av en sådan sak – risken är inte så stor så länge man inte är tungt kriminell, alternativt hänger på sunkiga pubar. Dessutom behöver man ju faktiskt inte läsa morgontidningarna.
Recommended reading
Now, just in time before the curious trial against The Pirate Bay takes off, it might be appropriate to add something else to the file-sharing debate.
It’s all a bizarre circus that the RIAA and MPAA and their counterparts in various regions have created, in my opinion, but you know what? Any person who feels inclined, can walk away from the madness of copyright infringements we are in the middle of. Another world is possible – whether your motive is to get hold of creative works or not.
So, walk away from the illegal file-sharing. Do it!
To read about the Brightnet that makes this possible, read the introduction to OFF System at Wikipedia. The OFF System is a mathematically interesting file system, which lets small chunks of data represent a theoretically infinite number of creative works. It’s all just brilliant – how come this is still not widely known?
For the official OFF System website, click here.
It is also notable that OFF Corps plans to create a directory of public domain works and make them accessible through OFF System.
Upphovsrättsdebatten – resurser
Mycket har sagt i upphovsrättsdebatten, och för tillfället tänker jag inte göra något större tillägg. I stället länkar jag till några läsvärda artiklar.
Först och främst kan nämnas att Sydsvenska har publicerat en artikelserie om upphovsrätt, vilken intressant nog kan laddas ned via en torrentfil på The Pirate Bay – här är länken.
Den barocka rättegången mot TPB på deepedition
Opassande: Hoten mot tryck- och yttrandefriheten
Beta Alfa: Rättegången gör Pirate Bay till frihetsikoner
Okej, länkar är kanske inte så intressant, men om någon som inte är insatt i upphovsrättsdebatten råkar snubbla in, uppmanas denne att läsa alla artiklar som länkas till, och dessutom artiklar som dessa i sin tur länkar till.
Slutligen kan man även om man vill bojkotta medieindustrierna, och man bör ju givetvis visa det på Facebook och dessutom skriva på namninsamlingen.
A picture says little more than two words
There are many ways to criticise society – some write lengthy books, some do it through the fine arts, some prefer the more direct way.
