Efter en tågluff med InterRail i Europa samlade vi på oss en hel del erfarenheter om hur man tågluffar på ett bra sätt. Jag tänkte därför tipsa framtida tågluffare om saker man bör tänka på och bra destinationer.
Först och främst – systemet med InterRail är inte helt perfekt, och hur resandet fungerar skiljer sig en hel del mellan olika länder. Har man ett InterRail-kort behandlas man av biljettsystemen som en tredje klassens resenär, man bör därför alltid boka plats minst en dag i förväg på de tåg där platsreservation är obligatorisk. Jag tror det fungerar så att det endast finns ett mindre antal förbestämda platser för de som åker med InterRail, och är dessa upptagna eller om de flesta platserna bokas av vanliga resenärer kan man få betala rätt så mycket för sin biljett (normalpris utan InterRail, kanske?).
För övrigt är det avsevärt dyrare att boka en utrikesbiljett, dvs en resa med tåg från punkt A i utlandet (sett från landet man bokar) till punkt B i utlandet. Bättre är att bara boka resan över gränsen om möjligt, och sedan boka nästa resa när man är i destinationslandet. Kanske inte en perfekt förklaring.
Vi åkte med en 22-dagars InterRail-biljett med obegränsat antal resor, vilket var ett bra alternativ. Lagom lång resa, och såvida man inte planerar att stanna ganska länge på några få ställen är det bra att kunna resa obegränsat – prisskillnaden är inte så stor.
Vår resa påbörjades med att åka från Malmö till Köpenhamn, och därefter till Köln. Vi hade lite otur med bokningen i Köln, och fick vänta där en halv dag på snabbtåget (Thalys) som skulle ta oss till Paris. Praktiskt att åka snabbtåg, men platsreservation på det tåget kostar lika mycket som för liggvagn i nattåg. Det är alltså en fördel att boka i förväg.
Att åka inom Frankrike var tokbilligt (om vi inte jämför med länder där det är gratis), kostar några få euro att boka plats och det är obligatoriskt, tror jag. Tågen i Frankrike verkar vara rätt så snabba och bekväma. Lite svårt att kommunicera med stationspersonalen, men inte alltför illa. I Italien däremot, kunde den personal vi träffade inte ett ord engelska, vilket gör det svårt att boka biljetter. Där var det också generellt sämre tågstandard. Ska man åka till Italien, i alla fall om man vill vara i en stad, bör man enligt mig åka när det inte är så varmt. I början av maj var det förbaskat varmt, och inte särskilt behagligt att pressa sig fram bland turistsjoken för att försöka skymta attraktionerna.
Efter Italien åkte vi till Bern i Schweiz, och jag fick intrycket av att Schweiz generellt är ett turistvänligt land där det finns mycket att se och göra. Utövande av extremsporter passar perfekt, och det finns många olika utflykter man kan göra till bergstopparna. Vi åkte till exempel linbana upp till en av topparna, och 48-gradigt lutande kugghjulståg ner därifrån (bergstoppen låg i närheten av Luzern).
Resan gick vidare genom östligare delar av Europa, men det får vi ta en annan gång.
Se och häpna! Och jag fick en trea i Visual Arts, löjligt! Och de här bilderna har jag ritat i ett program på min iPod som bara har totalt tio färger och tre olika penselstorlekar, inget annat.
Once and for all: copying or file-sharing is not in any way equivalent to stealing. The debate has been flaming for a while now on forums despite the answer being obvious to any reasonably sensible person.
Just for the sake of rigour, let’s examine the statement first. Why is it relevant to the file-sharing debate? Of course, it’s not relevant at all – if you think something is bad, do you have to apply to the label of theft to it in order for it to truly be some kind of wrong-doing? No, stupid. If you want to say that copyright infringement is wrong, then do it, but go on to say that the same act is actually also theft and you will prove yourself incapable of grasping the simplest of concepts (which is the telling characteristic of a fool). With that cleared up, let’s go on to explain why file-sharing is not theft.
Theft is the act of stealing property, with the intent of permanently depriving the owner of that same property.
If somebody is file-sharing, and let’s say for the sake of the discussion that the file being shared is protected by copyright, the person availing of the file being shared is only making an almost exactly perfect copy, while the original owner is never deprived of the file. Thus file-sharing does not in any way include theft.
All this says nothing whatsoever on whether copyright-infringement piracy is morally acceptable or not, it’s just intended to take the focus away from the false simile of theft.
Idag kom farbror polisen och knackade på. Han ville fråga några frågor om vad jag hade för mig igår, om jag kände offret och om jag har hört eller sett något misstänkt fordon.
Jag undkom finkan med en hårsmån, och lyckades heller inte ge någon som helst värdefull information. När poliser går och knackar dörr känns det inte som de har särskilt mycket att gå på.
Uppenbarligen var det någon som sköts som en del av lite pågående droggängsgruff. Offret avrättades offentligt, på en bar, helt enligt seden i Dublin. Men man ska inte låta sig slås ner av en sådan sak – risken är inte så stor så länge man inte är tungt kriminell, alternativt hänger på sunkiga pubar. Dessutom behöver man ju faktiskt inte läsa morgontidningarna.
Now, just in time before the curious trial against The Pirate Bay takes off, it might be appropriate to add something else to the file-sharing debate.
It’s all a bizarre circus that the RIAA and MPAA and their counterparts in various regions have created, in my opinion, but you know what? Any person who feels inclined, can walk away from the madness of copyright infringements we are in the middle of. Another world is possible – whether your motive is to get hold of creative works or not.
So, walk away from the illegal file-sharing. Do it!
To read about the Brightnet that makes this possible, read the introduction to OFF System at Wikipedia. The OFF System is a mathematically interesting file system, which lets small chunks of data represent a theoretically infinite number of creative works. It’s all just brilliant – how come this is still not widely known?
For the official OFF System website, click here.
It is also notable that OFF Corps plans to create a directory of public domain works and make them accessible through OFF System.
Mycket har sagt i upphovsrättsdebatten, och för tillfället tänker jag inte göra något större tillägg. I stället länkar jag till några läsvärda artiklar.
Först och främst kan nämnas att Sydsvenska har publicerat en artikelserie om upphovsrätt, vilken intressant nog kan laddas ned via en torrentfil på The Pirate Bay – här är länken.
Den barocka rättegången mot TPB på deepedition
Opassande: Hoten mot tryck- och yttrandefriheten
Beta Alfa: Rättegången gör Pirate Bay till frihetsikoner
Okej, länkar är kanske inte så intressant, men om någon som inte är insatt i upphovsrättsdebatten råkar snubbla in, uppmanas denne att läsa alla artiklar som länkas till, och dessutom artiklar som dessa i sin tur länkar till.
Slutligen kan man även om man vill bojkotta medieindustrierna, och man bör ju givetvis visa det på Facebook och dessutom skriva på namninsamlingen.
There are many ways to criticise society – some write lengthy books, some do it through the fine arts, some prefer the more direct way.
There sure is something rotten in the publishing industry when it comes to acceptance for new technology. To take an example, Brave New World by Aldous Huxley is available at $5.23 from Amazon.com. Now, you would think that it should be cheaper to get e-books than print books – but sadly that’s not often the case. At Fictionwise.com, one of the big e-book vendors, the price for Brave New World is $8.99 which is quite a lot more than the cost for the actual book at Amazon.com. But if you’re buying it as an e-book, there are no printing costs, the delivery and storage costs should be close to zero and there is not the risk that some books will go unsold.
This comes down to publishers’ reluctance to the digital medium, but I won’t discuss that here (if you want sources on that, check the links in my second last post). Anyway, the strangest thing in this equation is that the very same book, Brave New World, is actually available here for free, in clean, pure text. I would guess that the work is considered to be in the public domain. So, how can you be charged $8.99 for something that is free? Please use the link if you want to read the work, and don’t spoil money on publishers and greedy vendors. In due time, the publishing industry will go the same way as the recording industries.
Words are cheap.
When Joel Tenenbaum first appeared in court on allegations of copyright infringement, he was defending himself. Up against a legion of lawyers representing the RIAA the odds for Tenenbaum seemed bleak – but the rules of the game have changed. The judge, who also denounced the way RIAA deals with its court cases, put Tenenbaum in touch with Harvard Law School professor Charles Nesson. Nesson agreed to be Tenenbaum’s attorney, but the research and everything around the trial is handled by a group of his grad students.
The battle still has to be fought, but the defenders have already achieved something; after an appeal the case is now set to be approved for live-streaming over the Internet.
Read on Ars Technica.
